”Efteråt, längre fram, vill jag resa i de många länderna i Din värld, min Gud,
jag dras dit ut, över alla gränser,
och jag vill se om det inte i alla Dina olika och varandra bekämpande varelser
över hela världen ändå fins något som de har gemensamt.
Och om detta gemensamma skulle jag vilja tala, lågmält och milt men övertygande.
Ge mig orden och kraften. Först vill jag stå mitt i frontlinjen och mitt bland de
lidande människorna. Då har jag väl också rätt att tala sedan, efteråt?” (s 191)

 

”Var och en av oss måste gå in i sitt eget väsen och i sig själv utrota och
 förinta allt det som han vill utrota och förinta hos andra.
Och vi måste vara fullt medvetna om att varje liten
atom av hat som vi tillför vår värld
gör den mera ogästvänlig än
 den redan är.”