Rosensdag 2 juli 2010

Med konstutställning.
Återkommer med mer information.
Men boka dagen!

Välkommen till Stensjöäng
För vägbeskrivning se
Karta

Mitt intresse för trädgård har funnits så länge jag kan minnas. 
Det är inte en hobby utan snarare min passion, något jag lever av
och med under årets alla dagar. 
I fantasin är min trädgård en rest efter en gammal älskad gudaplats, 
där två för mig ännu okända, hängångna gudar planterade kärlekens vida träd. 
Men de fick överge platsen efter en fasansfull ödeläggelse, efter en intrig, där de anklagades för brott mot kärlekens oskrivna lag. En av dem förvandlades som straff till en sten, och henne kan jag ännu höra sucka ljusa måne nätter. Förtrollningen kan bara brytas, om trädgården åter får sitt  fordom sköna utseende. Om de kringkastade stenarna åter får sina rätta platser, om stigarna åter leds sin rätta väg genom snåren och om rosorna åter mättar de tidiga sommarmorgnarnas daggpärlor med sina dofter, om vattnet än en gång leds i sina rätta fåror. 
Ett lätt arbete är det inte och vem har sagt att jag själv  förmår göra allt. 
Men jag har fått lyckan att börja och jag skall gräva ned hela min själ, och sen sörja för att någon tar vid när mina fingrar kroknat, när jag inte längre orkar lyfta spettet och när min utslitna spade hängts in för min sista vinter. Men än kan jag gå runt här på Stensjöäng, trampa upp stigar att senare stensätta, märka ut trappsteg, läsa dikter för månen, sova ute i min trädgård och ivrigt söka efter den sten som suckar när månen går upp över Stensjöäng.

Det var en gång en rosenbuske som växte vid mitt  barndomshem.... 
Den växer där än idag och så kunde sagan slutat.
Men lusten och doften ville mer än så, och idag är jag beroende.
Rosfebern har visserligen inte tagit bort all självinsikt, men begäret efter fler rosor, ligger alltid högst upp på min önskelista.
Inte vilka rosor som helst utan gamla, doftande, namnsköna  kulturpersonligheter